Kyudo är konsten att skjuta med den japanska asymmetriska pilbågen. Ursprungligen tränades bågskyttet för att användas i strid och bågen fick sin speciella form därför att man ville kombinera långbågens styrka med kortbågens smidighet. Idag tränar man kyudo för att komma i balans och harmoni samt för att man har ett allmänt intresse för Japan, japansk historia och japanska vapen.

Historia

Man vet att den japanska bågen hade sin asymmetriska form redan på 800-talet men det var först på 1100-talet som den dessutom började lamineras på det sätt som vi känner den idag. Från början var bågen samurajens viktigaste vapen och dessuom symbolien för krigarklassen. Svärdet kom att ta denna roll långt senare. Bågen användes såväl till häst, yabu-same, som till fots och det utvecklades en mängd skolor för bågskyttar. Man använder begreppen ki-sha (ridande skytte) och ho-sha (stående skytte) och de mest kända skolorna idag är Ogasawara Ryu (både ki-ska och ho-ska), Heike Ryu (ho-ska) samt Takeda Ryu (ki-sha).

I kyudo strävar man efter att nå perfektion. Varefter man lär sig behärska tekniken genomgår man en utveckling som aldrig tar slut. När skjutceremonin behärskas till fullo finns det ändå alltid något mer att lära. Träningen utförs i stillhet, som en form av rörelsemeditation.

Utrustningen består av yumi (båge), ya (pilar), tsuru (sträng), kake (skjuthandske), tsurumaki (strängvinda) samt yatsutsu (koger).

Yumi tillverkas traditionellt av karboniserad madake (bambuart) som lamineras tillsammans med hazo-trä för att bilda bågens kärna. Till buk och ryggsidor används mörk eller obehandlad madake. Som nybörjare kan man köpa en mindre tradionell yumi tillverad av glasfiber.

Nigiri (handfästet) är placerat asymmetriskt på den över två merter långa bågen, vilket medför att överlemmen blir ca dubbelt så lång som den nedre.

Råvaran till pilarna kommer från en bambuart kallad yadake. För att erhålla ett pilskafts egenskaper hyvlas bamburöret och karboniseras. Nu för tiden tillverkas även aluminium pilar för nybörjare.

Skjuthandsken har till uppgift att skydda tummen med vilken strängen hålls. Handsken tillverkas vanligen av hjortskinn där tummen förstärkts med en trähylsa.

Strängen tillverkas av aoso som är en mycket stark gyllengul hampkvalitet. Till glasfiberbågar används strängar gjorda av kevlar som är betydligt stummare än hampa. För att skydda reservsträngarna begagnas en jo-jo liknande vinda, vanligen av rotting, på vilken strängarna lindas.

Kogret har till uppgift att skydda pilarna under transport och förvaring. Det är oftast en tubkonstruktion i flätad rotting eller papper som sedan lackerats.

Dräkten består av en keikogi (kortärmad träningsjacka och hakama (vida byxor). Längre fram, för att kunna utföra hela skjutceremonin, ersätts keikogin med en långärmad kimono.

En tävling börjar med en kvalificeringsomgång där de tävlande får poäng för såväl träffar som för stil. De 10 bästa går sedan vidare till finalomgången där de skjuter 10 pilar. I finalskjutningen är det endast träffar som ger poäng. Det krävs dock att man följer hela ceremonien under skjutningen. Vid lika skiljer man de bästa genom en omskjutning med 2 pilar. Nu är hoya (1:a pilen) mer värd än otoya (2:a pilen) så en skytt som enbart träffar med hoya vinner över en som bara träffar med otoya. Skulle det fortfarande finnas kyttar med samma poäng skjuter de varsin pil på samma tavla och den som träffat närmast mitten utses till vinnare.